magzorb

Jag är kär i mitt nya garn. Nu håller jag på att virka en halsduk, fast en sån där utan ändar, som man bara trär på sig.



GÖTT

Wiho jag är nu klar med min första universitetiska inlämningsuppgift! Supernöjd!




I AM HEAVY METAL

I lördags hade jag mitt hemskaste moment of all time, med också det roligaste efteråt.
Två minuter i ett på natten kutar jag och Rasmus från v-dala för att hinna med tvåan som går klockan ett. Vi tänker CHILLPILL vi hinner lätt. Men så kommer vi ut på luthagsesplanaden, och där ser vi bussen. Den smyger upp bakom oss. Ralle kutar, och jag ger upp och avfyrar ett avgrundsvrål, blev så jävla besviken när den for förbi. Sen  hör jag: DET ÄR RÖTT LJUUUS SPRINNNNG! Och jag springer. Men jag har absolut ingen ork i kroppen över huvud taget. Bussen står och väntar på mig (för Rasmus har på något sjukt sätt kommit fram till bussen, han hade säkert en fartraket på ryggen för så snabbt som han sprang är nästan omöjligt). Och jag joggar/går och försöker andas. Kändes som att jag skulle dö. Hade värsta pressen på mig eftersom hela bussen satt och vänta på mig. Och jag KUNDE INTE springa snabbare. Man brukar ju alltid ha lite krafter kvar att ta i med i nödfall, mina var slut. Kom tillslut fram till bussen. Och jag stod innanför dörren och andades i några sekunder innan jag ens kunde säga hej till chauffören. Och där satt vi sen - jag och baby - röda, svettiga och supernöjda med att vi hann. Vi bara garva hela resan.

haha ärligt mina fisar luktar lite väääääl mycket vaniljbulle
(vaniljbullens dag igår)

Förresten har jag inte berättat om det supercoola som hände för några dagar sedan.

Rasmus mamma är gift med Rasmus pappa. Hon har en ring på vänstra ringfingret. Det ska vara en blålila safirsten i den. För några dagar sen satt Rasmus och kollade på ringen, pillade på den. Hans mamma frågar lite skämtsamt om stenen har ramlat ur (för att dom har snackat om det förut, stenen sitter inte i guldet utan mellan, tänk dig bokstaven c som ringen så sitter stenen där det är tomt) och så spårar samtalet. Stenen hade inte ramlat ur, pheew.
Senare på dagen, vid middagsbordet, vad äre som har hänt då om det inte är så att den jävla safiren har ramlat ur ändå!
Så letandet börjar, Rasmus mamma har lagat mat, hängt tvätt, allmänt chillat och dammsugit (!). Jag och Rasmus pappa ba what tha heck och sätter igång med att riva ur allt hår och damm ur dammsugarpåsen medan de andra letar i huset. Vi river ur så mycket damm att Rasmus pappa inte tror att det är möjligt att de kan ha dammsugit så mycket den dagen. Men jag fortsätter med påsen ändå. Och till slut blänker det till! Yes, där satt'n! För det fick jag och Ralle ett kilo smågodis (som vi åt upp igår) och en biobiljett. Oförtjänt, javisst. Men man förstår ju att stenen betyder en del för henne.

Sjuk historia i alla fall, det bör tilläggas att vi hitta ett 2 gb usb-minne och ett telefonminneskort och lite annat smått o gott i dammsugarpåsen!

Om det är någon jag tycker är cool så är det Noomi Rapace. Hon är asball. Flickan som lekte med elden har premiär på fredag, den ska jag se.