magzorb

Här ligger jag och kollar på play-tv. Just nu Lyxfällan. Synd för dessa männskor att tv-serien inte fanns när de var små, för man blir lite lätt skrämd av hur det kan bli alltså!

En sak jag har funderat ett tag på men aldrig vågat/velat/kännt för att ta upp med någon:

När man jobbar på Alnäs så är det inte sällan barnen ger förslag till roliga lekar. Deras favoritlekar. Och när de kommer med ett förslag vill de gärna förklara hur leken går till. Inte helt konstigt kanske eftersom jag brukar fråga. Men jag förstår aldrig hur de menar. De babblar ihop något och säger alla regler med mera. Men jag har nog aldrig helt förstått en lek kommen ur deras munnar. Det brukar inte bli så sammanhängande. (Och nu menar jag inte att hänga ut barn som dåliga! Herregud!) Det jag undrar är om man förstod sina kompisar när man skulle leka någon utav dessa lekar då man var liten? Det måste man ju ha gjort. För man kunde ju alla lekar. JÄTTEKONSTIGT VERKLIGEN.


v-dala en kväll när solen gick ned (ovanligt va?)

Läste nyss att det var omodernt och "ute" (samma sak ju?) att svära. Jag koagulerar!! Herre min kristna skapare. Ska sluta prata. Ska vara tyst tills döden tar mig i sina händer och vaggar mig in i den eviga sömnen. Ett liv utan svordomar är som pasta och köttbullar utan ketchup. Som smycken utan bling. Som en svettluktande antiperspirant eller som en cykel utan växlar. En omodern magzorb är en död magzorb.


jag nyss

Okej jag ska inte bli djup och depressionsinsmord för det är jag inte bra på. Jag är ju easy peasy-tjejen.

Jag är sjukt nöjd med allt och alla jag har omkring mig. Det jag inte gillar kan jag i alla fall lära mig något av. Trots att jag tror på något slags liv efter döden tänker jag göra det här livet till något så bra som möjligt. För livet är jävligt gött!! Och det vet jag att ditt liv också är, det gäller nog bara att inse det.


jag och lillebror när storebror gifte sig

Mitt förhållande med h&ms webshop är inte sunt. Jag funderar på att göra slut. Men hur gör man? Känns som om den inte är lika kär i mig som jag är i den. Vet inte om jag kommer vara lyckligare utan den. Förmodligen inte. Men kan man stanna i ett förhållande bara för att man är rädd för vad som ska hända om det tar slut? Om jag gör slut vill jag att det ska vara slut på riktigt. Inte så att jag går tillbaka skamsen efter en vecka.



Förhållandet kan ge mig så mycket. Så mycket fina presenter. Så mycket glädje. Men det kostar mig även en del.

(obs obs obs detta är inte det inlägget som kommer bli dödsbra, har inte kommit på något sådant än, har suttit still på min insmorda stjärt i säkert fyra timmar för att komma på något bra. Men ingenting händer i mitt huvud)

Well well. Jag har kommit till en slutsats. Russinfascination går i släkten. Hemma hos hos räcker ett russinpaket a la stor modell i fyra-fem-en vecka dagar. Hemma hos andra familjer står ett och samma russinpaket kvar i många år. För man måste ju ha russin hemma trots att ingen äter? Hemma hos min man är russinen ganska hårda, det blir ju som en ond cirkel. Klart fan att ingen vill ha russin i den familjen om de är alldeles torra! Tänk vad de missar va. Tyvärr så finns det konsekvenser av överdriven russinkonsumtion. Men det ska vi inte gå in närmre på. Bara så att du tänker på det om du är en oerfaren russinätare som planerar en framtida russinrush in i munnen.

Visst har jag tappat stinget lite? Jag var ju grym på att blogga. Nu gör jag både er och mig själv lite besviken. Fan. Jag ska bli bättre. Men inte med fler uppdateringar. Här satsas det på kvalitet istället för kvantitet! Ska sätta mig och fundera ut ett skitbra inlägg nu. Stör mig inte. Återkommer!


Hade denna bild på mitt studentmottagningsinbjudningskort (haha det ordet ska man lätt köra på hänga gubbe)

Jag undrar en sak. Kan hela Sverige drunka i snö? Om det snöar en hel vinter (som det gjort...), och ingenting smälter. Vad skulle vi göra då!!!??? *Freaked out Magzorb*

Hörni har ni tänkt på att tiden alltid går sjukt långsamt när man har grejer i micron? Man sätter tekoppen på två minuter. Under dessa två minuter hinner man bre mackor, plocka ur diskmaskinen och ta fram honungsburk och tepåse. Men om man under en reklampaus vill bre en macka så måste man ju springa för att hinna tillbaka till teven i tid. Och två minuter - det är ju ingenting?



(Ser ni förresten hur fint solen lyser in på bilderna i förra inlägget?!! SNART ERE VÅR. SNART ERE RAY BANS. SNART ERE JEANSSHORTS)

SENSUS har börjat använda ordet hen för könsneutrala. Inte han och inte hon, kanske båda, kanske inget, kanske mittemellan. Hen. Gillar jag det?
Jag gillar intiativet, jag gillar att folk börjar fatta att vi är olika, jag gillar att det spänner över alla som inte vill definiera sig som antingen kvinna eller man. Men ordet, hen. Det känns ganska töntigt. Och konstlat.
(Om jag vore en riktigt grym bloggare skulle jag här skriva: Håller ni inte med mig? Men tyvärr tycker jag att det låter så jäkla urtrist så jag skippar det)

Sitter och klurar lite, eller nej det gör jag inte, men jag gjorde, när jag var på väg hem från stan, och några andra gånger...

Okej då kör vi. Gubbarna i plogbilarna, jobbar de jour som plogbilsförare? Så att de blir inringda om det börjar snöa en natt? Eller jobbar de för kommunen och gör en massa olika saker hela tiden? Typ plogbilskör, sandar, hackar ner is från taken och krattar rabatter. Vore ju underligt om man kunde utbilda sig till plogbilsförare i och med att det kanske inte blir sådär jättemycket jobb under året.

Nu hittar jag på en lösning själv... orkar inte fundera längre. De måste vara de som har blivit dömda till samhällstjänst? För fyfan vilket skitgöra att rejsa runt i traktor en hel natt då det snöar. När alla andra sover gott, ända fram tills att man kör förbi husen de bor i. För det är väl inte bara jag som vaknar varenda natt klockan fyra då de kör förbi?